Allt om tassar och sockor på barmark

Nu börjar den tiden på året som är tuffast för tassarna. Hundarna är ivriga att få börja dra, distanserna ökas och vägarna saknar ännu den skyddande snön. Det är ofta tassarnas tålighet som sätter gränsen för vilken distans som går att träna just nu, åtminstone för mig och vovvarna här då vi kör på förhållandevis hårda grusvägar.

De senaste åren har jag sytt mina egna sockar men jag bestämde mig ganska tidigt för att inte göra det i år. Även om det har fungerat bra och sockarna har varit helt okej så har det gått åt en hel del tid och energi för mig personligen att behöva sy. I vanliga fall så kanske det inte spelar så stor roll, men det här kommande året behöver jag mycket återhämtning och vila. Så mycket som bara är möjligt.

Så jag köpte sockar. Den här gången valde jag att testa cordura, ett syntetiskt material som är känt för sin slitstarkhet. De allra flesta sockar som finns på marknaden är sydda i cordura. Jag har redan provat att köra med några olika varianter som jag har snubblat över de senaste åren och min bedömning är att vanlig cordura är ungefär lika slitstarkt som bävernylon, det material som jag har sytt mina egna sockar av.

Fördelen med cordura, jämfört med bävernylon, är dock just det syntetiska. Bävernylon består av behandlad bomull – och alla ni som har torkat er med en handduk vet att bomull suger åt sig vatten. Förra hösten var en varm höst och jag fick stora problem med skav från sockorna. En av mina teorier är att sockorna sög åt sig vatten så att de blev blöta och tunga, vilket gjorde att hundarnas handleder belastades med flera gram extra vikt för varje steg de tog. Jag vill gärna slippa detta problem igen och de syntetiska materialen suger inte åt sig vatten alls på samma sätt som bomull, så cordura blev det naturliga valet.

Cordura finns i flera olika grovlekar. De seriösa webbutikerna för slädhundutrustning har flera sorter hemma, en del beskriver sockarna i siffror som anger tjockleken på corduran och en del kallar det helt enkelt för ”barmarkssockor” när sockorna är sydda av en mycket kraftig variant av cordura. Hur tar man på en socka?

En socka ska sitta bekvämt på tassen; inte för trångt och inte för rymligt. Den ska inte strama när hunden står med tassen på marken. Om materialet i sockan är bomullsbaserat så är det bra om sockan inte heller har överdrivet mycket utrymme. Det bör inte finnas onödigt tyg som kan suga upp vatten och belasta tassen med vikt.

Sockan ska vara så lång att kardborrebandet hamnar ovanför ”tummen” på hundens framtass. Det är inte ovanligt att sockan glider ner lite under användning men det är bra att kunna spänna åt kardborren ovanför tummen då sockan lättare hålls på plats. När man investerar pengar i bra sockar så vill man ju inte tappa dem för lätt. Om sockan har en statisk kardborre spänner du åt så att den sitter tätt runt hela benet. Om den har en elastisk kardborre så sätter du ett finger mellan sockan och benet. Sedan stretchar du ut kardborrebandet ordentligt innan du fäster det. Vad gäller sockar med stretch i kardborren så är det oerhört viktigt att du tar av sockan omedelbart efter träningspasset så att inte blodflödet påverkas sedan när hunden ska vila!

En frisk tass har ett tydligt mönsterdjup

Hur ser man att en tass börjar bli sliten?

Välmående trampdynor är mjuka som suddgummi och består av små dynor som sitter tätt ihop. Det första tecknet på slitage är att dessa små dynor nöts så att en del av trampdynan börjar bli blank. Det kan märkas genom att hunden börjar att söka sig ut mot vägrenen för att få springa på mjukt underlag. Redan när detta sker, sätter jag på en socka på den berörda tassen. Om hunden jobbar som den ska, kommer även motsvarande tass på andra sidan att vara lika sliten. Alltså om hunden har slitage på vänster framtass så har den troligen det även på höger. Om inte, så belastar den inte kroppen jämnt och behöver troligen träffa en fysioterapeut – men det är en helt annan historia!

Trampdynorna börjar bli blanka och mönstret är slitet.

Andra tecknet på slitage är att hunden börjar tappa pigment i tassen. Alltså att en svart trampdyna får ljusa fläckar. Tassen har då slitits ganska djupt men har fortfarande inte fått ett ordentligt hål i huden. Detta slitage kan ta tid att läka och när det har gått så pass långt så använder jag konsekvent sockar på hunden, redan från start, för att inte riskera att tassen ska slitas ännu mer och att hunden får ont.

Tassen har tappat sitt svarta pigment.

Tredje tecknet på slitage är när det går så pass långt att det faktiskt blir ett riktigt hål i trampdynan. Huden fungerar lite som ett tyg, alltså att den slits mer och mer tills det slutligen spricker upp i ett litet hål, liknande som ett hål i ett läderskärp. Detta hål blir ganska djupt och det är oerhört viktigt att det får läka ordentligt! Jag har lyckligtvis bara gjort detta misstag en enda gång vilket resulterade i en lång vila för hunden. Det var ren ouppmärksamhet från min sida; jag slarvade med att kontrollera tassarna under ett längre träningspass och missbedömde väglagets hårdhet fullständigt. Det var tillräckligt för att en lite tyngre (26 kg) hund skulle få ett hål i tassen.

Ett hål har uppstått i trampdynan och hunden blir sjukskriven från träningen.

Förutom själva trampdynorna så är det inte heller ovanligt att hundar har lite förhårdnader och/eller sprickor i tassarna. Djupare sprickor ska givetvis behandlas precis som ovanstående hål, men ytliga sprickor är vanligt och inte livsfarligt. De hundar som har förhårdnader och ytliga sprickor kör jag som vanligt i spannet men när det är dags att ta på dem sockar så sätter jag en klick tassalva i tassen innan jag tar på sockan. Tack Nisse för tipset! Salvan blir varm och knådas in i tassen på ett fint sätt när hunden springer och vid träningens slut så har tassen fått en riktig spa-behandling.

Det är inte ovanligt med små ytliga sprickor i trampdynan.

Kan man förebygga skador på trampdynorna?

Kvaliteten på hundars hud och trampdynor är till viss del medfödd, till viss del en fråga om rätt träningsupplägg och till viss del faktiskt även en fråga om näring. En hund som äter en balanserad kost och får i sig alla vitaminer och mineraler den behöver, ska ha en elastisk och tålig hud även under trampdynorna. Hundar i arbete har dock andra behov än vanliga sällskapshundar och det ställer också högre krav på en balanserad utfodring med högt näringsinnehåll. För den som inte har ett foder som är särskilt anpassat för arbetande hundar, kan det vara på sin plats att komplettera den dagliga utfodringen med b-vitaminer och omegafetter som hjälper till att stärka huden.

Slutligen så måste jag även säga några ord om klor. Slitage på klor är minst lika vanligt som slitage på tassar! Många som har draghundar klipper inte klorna överhuvudtaget under barmarkssäsongen. Det går inte att undgå när en klo har blivit för sliten. Alla som har råkat klippa en pulpa vet att det kommer ganska rikligt med blod även om man bara träffar precis i spetsen av pulpan. Detsamma är det som händer när en klo blir för sliten. Det går hål i pulpan och blir en minst sagt blodig affär. Pulpan slutar i regel blöda ganska snabbt men det är viktigt att ta på en socka så att inte grus och smuts kan orsaka mer skada. Jag upplever inte att den här typen av skada gör ont för hunden utan snarare att det ser värre ut än det i verkligheten är. När träningen är slut så brukar jag tvätta rent och möjligen låta hunden ha en socka på sig det första dygnet för att skydda klon mot smuts. Jag väljer då en socka som inte har elastisk kardborre för att blodet ska kunna flöda fritt även under vila.

Friska och starka tassar ger hundarna möjligheten att springa sitt allra bästa! Foto: Josefin Andersson

”No feet, no race – no win” är ett ordspråk som inte kan sägas tillräckligt många gånger. Tassarnas hälsa är en av de mest grundläggande förutsättningarna för en bra slädhundträning. Kontrollera gärna tassarna en gång för mycket, ta alltid det säkra före det osäkra och ha alltid en omgång sockar med dig ut på turen så har du alla förutsättningar för att få ett optimalt träningspass!

Marlene